Dag och Simon erbjuder dig den ocensurerade verkligheten av On Spot

Hej hej hallå Dagboken. Tiden har kommit för ännu ett inlägg i den eminenta Succébloggen. Så här sitter jag nu, morgonrocken omger min kropp, en kopp kaffe finns bredvid mig och glasögonen är på; nu ska pennan, eller rättare sagt tangentbordet glöda som aldrig förr.

Snart har ännu en vecka passerat, alltså, en vecka närmare studenten. Enligt en en person som vill vara anonym, men vi kan kalla henne Micaela, så är det nu 128 dagar kvar tills vi står där med våra vita mössor och hånskrattar åt dem som fortfarande behöver sitta vid skolbänken och pilla snorkråkor.

Dock, 128 dagar kvar. 3072 timmar av oförglömlig gymnasietid. Mycket ska hinnas med. Vi ska hinna med en massa prov och betyg, men också att strosa på gatorna i Bryssel och svettas på dansgolven i Aya Napa. Dessutom ska vi hinna med en hel del UF.

Mässan kryper allt närmare, även om det är två månader kvar så är planeringen i full gång. Det är ett oerhört stort säljtillfälle, så det gäller att vara på topp! Säljtillfällen är alltid intressanta, och bjuder ofta på överraskningar. Dagens lilla anekdot är hämtat ifrån ett av de säljtillfällen vi haft hittills.

Det var precis innan jul, på marknaden på Torp Köpcentrum. Vi skulle vara med, och hade i förväg fått reda på måtten på det bordet vi skulle komma att få använda. Vid alla andra säljtillfällen hade vi använt en instrumentbräda för att väcka uppmärksamhet, men enligt vår bedömning var bordet för litet för den Därav åker vi dit i stort sett tomhänta.

Lena jag och hade morgonpasset. Jag anlände först av oss, och paxade direkt ett bord. Lena anlände en stund senare. När jag stod och väntade på henne blev jag någon form av åskådare i ett stort skådespel. Alla företag runt omkring oss tog fram diverse rekvisita, och innan jag visste ordet av så såg alla borden runt mig ut som de var hämtade direkt från en vacker julhelg på Liseberg. Med andra ord, de var skitsnygga.

Lena anlände, och hon insåg samma sak som jag. Vi har med oss några broschyrer, en duk och en herrans massa fästmattor. Vi är båda överens, det höll inte. Vi måste ha något mer. Vi beslutade oss för att besöka det närliggande byggvaruhuset Bauhaus. 10 minuter senare kom vi tillbaka till vårt bord med en träbit för 30 kronor som vi ansåg skulle förgylla vårt bord och lyfta den till en nivå som matchade konkurrenternas.

Det gjorde den inte.

Lena och Dag med en träbit.

Men det gick tillslut bra ändå, vi sålde en hel del mattor. Därav visas det att gott säljande ofta räcker för att en konsument ska förstå det unika med just vår fästmatta!

Simma lugnt

Dag, VD